Juloratoriet (1984)
”När mammor dör,
då förlorar man ett av vädersträcken. Då förlorar man Vartannat andetag: då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt.” Göran Tunström |
Om människans förmåga - eller oförmåga - att hantera livet och livets villkor. |
Komposition
På intrigplanet möter vi Victor som återger sin egen och familjens berättelse i en relativt kronologisk ordning. Vi tar del av en realistisk återgivning av vad som sker då sorgen slår med en rad yttre förändringar; flytt till staden, nytt arbete för fadern, svårigheterna att axla föräldrarollen osv. Victor inleder och avslutar berättelsen – men däremellan byts berättarrösten ibland ut till andra röster bl a genom breven mellan Tessa och Aron och i dagboken ”Om smekningar” där det är Sidners röst vi hör. Denna polyfoni av röster gör att vi får åse historien utifrån flera perspektiv. Läses verket på denna episka nivå återger verket ett realistiskt skeende med ett yttre förlopp och ett psykologiskt trovärdigt återgivet sorgearbete i personernas inre. Historieframställningen står då i fokus.
Verkets allegoriska plan kräver en tolkning av läsaren. Scenerna med Angela Mortens, allusionen till Orfeusmyten, intertext till Dantes Divina Comedia och de bibliska referenserna till paradis och helvete är exempel på sådana tolkningsbara partier som finns där för att ge en bild av sorgen. Dessa tematiska klangbottnar fördjupar historien och förtydligar dess allmängiltighet över tid och rum. Mytologiska referenser, bibelallusioner samt litterära intertextualiteter förtydligar sorgeprocessen men även kärlekens evangelium som tidlösa motiv.
I romanens början möter vi Victor som tänker sätta upp Juloratoriet i den lilla staden Sunne och komna till romanens slut är det återigen Victors röst vi hör. Nutid – retrospektion – nutid. Formellt är alltså romanen cirkelkomponerad. Cirkelkompositionen gäller även för det tematiska planet där vi läser in musiken och kärlekens kraft och musikens och kärlekens storhet får genom denna cirkelkomposition evig bäring.
”Om smekningar” är som ett infällt dokument i verket. I dessa 25 dagboksanteckningar av Sidner, tillägnade hans son Victor, följer vi ett nedstigande till kaos (psykos) och ett uppåtstigande (tillfrisknande).
På intrigplanet möter vi Victor som återger sin egen och familjens berättelse i en relativt kronologisk ordning. Vi tar del av en realistisk återgivning av vad som sker då sorgen slår med en rad yttre förändringar; flytt till staden, nytt arbete för fadern, svårigheterna att axla föräldrarollen osv. Victor inleder och avslutar berättelsen – men däremellan byts berättarrösten ibland ut till andra röster bl a genom breven mellan Tessa och Aron och i dagboken ”Om smekningar” där det är Sidners röst vi hör. Denna polyfoni av röster gör att vi får åse historien utifrån flera perspektiv. Läses verket på denna episka nivå återger verket ett realistiskt skeende med ett yttre förlopp och ett psykologiskt trovärdigt återgivet sorgearbete i personernas inre. Historieframställningen står då i fokus.
Verkets allegoriska plan kräver en tolkning av läsaren. Scenerna med Angela Mortens, allusionen till Orfeusmyten, intertext till Dantes Divina Comedia och de bibliska referenserna till paradis och helvete är exempel på sådana tolkningsbara partier som finns där för att ge en bild av sorgen. Dessa tematiska klangbottnar fördjupar historien och förtydligar dess allmängiltighet över tid och rum. Mytologiska referenser, bibelallusioner samt litterära intertextualiteter förtydligar sorgeprocessen men även kärlekens evangelium som tidlösa motiv.
I romanens början möter vi Victor som tänker sätta upp Juloratoriet i den lilla staden Sunne och komna till romanens slut är det återigen Victors röst vi hör. Nutid – retrospektion – nutid. Formellt är alltså romanen cirkelkomponerad. Cirkelkompositionen gäller även för det tematiska planet där vi läser in musiken och kärlekens kraft och musikens och kärlekens storhet får genom denna cirkelkomposition evig bäring.
”Om smekningar” är som ett infällt dokument i verket. I dessa 25 dagboksanteckningar av Sidner, tillägnade hans son Victor, följer vi ett nedstigande till kaos (psykos) och ett uppåtstigande (tillfrisknande).