Historietter |
Läs Historietterna på Litteraturbanken.
|
Med en nedtonad, lågmäld röst tar sig Hjalmar Söderberg an de svåra livsfrågor som människan brottas med; lycka, kärlek, plikt och moral - eller med andra ord - det tröstlösa sökandet efter meningen med livet. Det finns ingen mening, konstaterar Söderberg. I Historietter samlas ett antal till synes enkla kortare berättelser med ett spretigt innehåll. Mellan raderna gömmer sig dock en sammanhållen tanke och djupt pessimistisk teckning - människan belyses ur alla vinklar och det är en ond och nattsvart varelse som framträder.
Låt oss summera några av de drag vi finner gemensamt för Historietterna:
* Ett berättarjag som drar sig till minnes en händelse som utspelats sig i det förgångna varvid läsaren introduceras till en specifik tid och en specifik plats.
* Kontraster - övergripande i det enkla och vackra språket ställt mot det komplicerade och otäcka innehållet, men också i tema och ordval.
* En betydelsebärande interpunktion i vilken utropstecknen är få men semikolonen desto fler.
* Ett bildspråk som är sparsmakat och ofta upprepat i parallellismer.
* En syntax som vid en första genomläsning förvillar sikten. Detaljerade återgivningar av miljöer och händelseförlopp visar sig för historiettens budskap vara meningslösa. Betydelsebärande element återfinns snarare i korta singelrader eller som inledning eller avslutning på ett av historiettens stycken.
* En komposition i vilken den annalkande katastrofen tillfälligt uppskjuts och det oundvikliga fallet drabbar desto hårdare.
De karaktärer som återkommer i Historietterna är av två slag; det goda men kraftlösa offret och den triumferande omoraliske skurken. Pessimisten Söderberg låter oss inte undkomma - människan är en ond varelse och varje strävan bort från detta är dömt att misslyckas. Från En Tuschritning till En herrelös hund tvingas vi rannsaka våra bevekelsegrunder och ödmjukt böja oss inför våra tillkortakommanden.
Låt oss summera några av de drag vi finner gemensamt för Historietterna:
* Ett berättarjag som drar sig till minnes en händelse som utspelats sig i det förgångna varvid läsaren introduceras till en specifik tid och en specifik plats.
* Kontraster - övergripande i det enkla och vackra språket ställt mot det komplicerade och otäcka innehållet, men också i tema och ordval.
* En betydelsebärande interpunktion i vilken utropstecknen är få men semikolonen desto fler.
* Ett bildspråk som är sparsmakat och ofta upprepat i parallellismer.
* En syntax som vid en första genomläsning förvillar sikten. Detaljerade återgivningar av miljöer och händelseförlopp visar sig för historiettens budskap vara meningslösa. Betydelsebärande element återfinns snarare i korta singelrader eller som inledning eller avslutning på ett av historiettens stycken.
* En komposition i vilken den annalkande katastrofen tillfälligt uppskjuts och det oundvikliga fallet drabbar desto hårdare.
De karaktärer som återkommer i Historietterna är av två slag; det goda men kraftlösa offret och den triumferande omoraliske skurken. Pessimisten Söderberg låter oss inte undkomma - människan är en ond varelse och varje strävan bort från detta är dömt att misslyckas. Från En Tuschritning till En herrelös hund tvingas vi rannsaka våra bevekelsegrunder och ödmjukt böja oss inför våra tillkortakommanden.