Intertextualitet
Odysséen: I tio år irrar Odysseus ute på havet innan han lyckas återvända hem till sin väntande fru Penelope och son Telemakos.
Orfeus och Eurydike: Med hjälp av sin lyra lyckas Orfeus beveka Hades som vakar över dödsriket att låta honom nedstiga i underjorden för att hämta sin älskade Eurydike. Orfeus lyckas dock inte uppfylla löftet han avger, att under vandringen inte vända sig om och titta på sin älskade. Orfeus förlorar för evigt sin Eurydike och då han kommer upp ur underjorden sönderslits han av rusiga baccanter. Hans avslitna huvud rullar dock ner i det livgivande havet och därigenom ges musiken evigt liv. Orfeus resa är att likna vid Arons sönderfall; akut sorg, depression, sinnesförvillelse, jagupplösning och slutligen självmord. Vi ser också att Arons resa till nya Zeeland (down under) kan liknas vid Orfeus nedstigning i underjorden. Eurydike kan ses i både Solveig och i Tessa – för Aron blir de ett.
Dantes Divina Comedia: Förirrad i en djup skog frestad av tre rovdjur; leoparden (vällust), varginnan (girighet) och lejonet (högmod) räddas Dante av diktaren Vergilius som tar honom med på en vandring ner i helvetet och upp genom skärselden. Framme vid paradiset tar den odöpte Vergilius farväl och Dantes ungdomskärlek Beatrice tar över som ledsagare. Jfr bl a s 52 ff explicit Divina Comedia. Sidners feberdröm kan jämföras med Dantes möte med vilddjuren. Splendid kan ses som ledsagaren som "öppnade världen bit för bit". Ängeln Splendid (s 148)... markerar slutet på Sidners helvetesvandring, liksom slutet på hypertexten Divina Comedia.
Selma Lagerlöf: i verket möter vi Selma Lagerlöf som en fiktiv karaktär.