Gustaf Fröding (1860-1911)
Frödings lyrik når bortom orden, bortom det av förnuftet förklarliga. Kanske slår den an en ton hos oss av något förlorat, något vi tror oss ana i det ursprungliga - i naturen och i den oförstörda människan.
Gustav
Fröding föddes på Alsters herrgård strax utanför Karlstad år 1860. Då fadern
Ferdinand sökte sin lycka i Europa och modern Emilia låg konvalescent i
förlossningsdepression blev det istället storasystern Cecilia som tog hand om den lille gossen. Pojken var lite
udda och egen och detta höll i sig under uppväxtåren. Känslan av utanförskap växte sig än starkare under studietiden i Karlstad och inte
sällan sökte gymnasisten Gustav tröst i flaskan.
Denna dryckenskap blev allt värre under studenttiden i Uppsala och snart fick den då 20-årige Gustav vända hem utan någon examen. I Uppsala hade han dessutom festat upp hela det arv som fadern efterlämnat, en summa motsvarande två miljoner kronor. Istället fick han en anställning på Karlstadtidningen i vilken han kom att skriva artiklar såväl som kåserier. Men hans stil sågs av många som alltför radikal för att passa sig, Frödingsläkten var ju herrskapsfolk, med prästerskap i familjen. Frödings osäkerhet avspeglar sig även i relationer till flickor. Ömsom kuf ömsom drucken blev han ofta utsatt för gyckel av de jämnåriga, och de fina fröknar som sågs som lämpliga snarast skrämde den osäkre Fröding. Tröst fann han istället hos alkoholen och hos barbiträdet Wivi. Med henne slapp han förställa sig. "Jag köpte min kärlek för pengar, för mig fanns ej annan att få. Sjung vackert i skorrande strängar sjung vackert om kärlek ändå." År 18xx kom Fröding att ställas för åtal då han varit alltför frispråkig i sin kärleksbeskrivning för den då rådande konvenansen. Åtalet rörde den kärleksdikt i vilken Fröding skildrar en samlagsscen ute i det gröna. Redan före publicering hade Fröding farhågor kring hur dikten skulle mottagas, men då han fick stöd av ett flertal av de samtida diktarna, varav Heidenstam var en så beslöt han sig för att låta publicera dikten. Då åtal väckts uteblev stödet från Heidenstam, vilken Fröding inte bara hade räknat som skrivarkollega utan även som vän, varför hans tystnad var än mer förödande. Den konstnärliga friheten var för Fröding stark. Åtalet kom att läggas ned och idag förundras vi över dåtidens rabalder kring kärleksdikten. Med våra ögon är reaktionen svår att förstå. Under större delen av sitt författarliv sitter Fröding inspärrad på mentalsjukhus. Om han verkligen led av schizofreni eller om det var alkoholismen som gav honom hallucinationer är oklart. Sant är dock att Fröding skriver förunderligt vackert om det vackra i livet, om kärleken och om naturen liksom han skriver med medkänsla och insikt om utanförskap och litenhet. Många av hans dikter är dessutom skrivna på klingande värmländska vilket bidrar till hans folklighet. Det är något hos Frödings dikter som talar till vår folksjäl, något som går över språk och form. Fröding dör 1911 i Stockholm på Djurgården där han tillbringar sina sista år utanför sjukhusväggarnas fängelse. Titeldikten till verket Guitarr och dragharmonica fångar dubbelheten hos denne svenske poet, på en gång levnadsglad och folkkär, och utstött, svårmodig och sjuk. |
Läs mer om författaren på Gustav Frödingssällskapets hemsida Gustav Frödings liv i SR - lyssna, lär och inspireras!
|